Då jag känner en obändig lust att delge omvärlden några små noteringar såhär till lunckaffet, så gör jag det.
För det första känner jag, att jag vill berätta, för den som eventuellt till äventyrs är nyfiken, om den nya bloggordningen här på Trilog. Jaså, ingen har lagt märke till någon bloggordning? Nåja. Sedan nyår genomför jag ett experiment, ett sk bloggeriment, vars antaganden, metoder, genomförande samt resultat och slutsatser eventuellt kommer att presenteras så småningom, i det kommande storverket ”Magnum Opus Tractatus Bloggosophicus”.
För det tredje undrade jag imorse hur det kommer sig att det känns som att man alltid har bilnycklarna i fel ficka när man står där, överlastad med grejer, vid bilen på morgonen? Det är i det läget man önskar sig längre armar, alternativt mindre grejer att bära på. Slump, tänkte jag först, i meningen att sannolikheten för att smidiga morgnar är lika stor som sannolikheten för o-smidiga morgnar med avseende på bilnycklarnas fickplacering, fifty-fifty. Men när jag tänkte lite till, det är nästan så jag är besatt av tänka på tänkandet idag, insåg jag att här föreligger ingen rättvisa alls, det är nämligen mycket troligt att sannolikheten för felficka är mycket större än rättficka.
Det beror nämligen dels på häntheten, dels på var tändningslåset i bilen sitter. Tändningslåset i min bil sitter till höger, och jag är högerhänt. Det är mycket troligt att jag för det mesta har bilnyckeln i höger hand, och därmed stoppar den i höger ficka. Det är också mycket troligt att jag bär min tunga datorväska, med alla rapporter jag tror att jag ska läsa på kvällen till en god kopp thé när barnen sussar sött i sina sängar, i höger hand. Därmed inses att sannolikheten för felficka är mycket hög.
Jag undrar hur det är för vänsterhänta personer med tändningslåset på höger sida? Deras problem torde vara betydligt mindre, då de troligen låser bilen med höger hand, stoppar nycklarna i höger ficka, och bär sin datorväska i vänster hand. Gud vad lätt deras liv är!
För det fjärde satte jag lunchkaffet i vrångstrupen när jag läste att jag kommer att giftas bort den 1 maj. Vi kommer, vare sig vi vill det eller ej, ingå äktenskap då, allihopa. Det kan man läsa i tidningen, Äktenskap för alla från den 1 maj. Jag måste nog, i tidens anda, fundera över konsekvenserna av det där. Som jag ser det kan de vara allvarliga. För de som gifter sig. Vilken balk det är under, bör däremot vara fullständigt ointressant. Jag måste läsa på varför någon anser att äktenskap inte kan vidgas som begrepp. Tänk nästa grej, när polyamorösa förhållanden ska lagvigas! Då kommer kristdemokraterna få spader. Och juristerna ett helvete! Det blir roligt.
